Död-åt-familjen- konceptet är en destruktiv utopi!

I Svenska Dagbladet den 19/1 skriver Elise Claeson om den svenska hemmafrufobismen. Socialisterna har gjort allt för att utplåna dem. Men än ”lever drömmen om ett liv bortom socialstatens falska trygghet.”, skriver Elise hoppfullt. Måtte det vara sant! Vilken härlig vision Elise ger oss: ”I ett gott välfärdssamhälle ska familjer kunna leva på en inkomst, om de vill. Det kunde en svensk industriarbetarfamilj på 1960-talet, före särbeskattningen,…”

Kanske kommer svenska förskolebarn åter att få möjlighet att växa upp i trygghet och harmoni med sina föräldrar. Kanske kan åter ansvaret för uppfostran och omvårdnad hamna hos familjen. Med all säkerhet skulle skolan bli bättre när den kunde ägna sig åt det den är bra på; undervisning. Sveriges världsrekord i utbrändhet, långtidssjukskrivningar och bidragstagande skulle kanske upphöra. Ätstörningar, ADHD, Damp och kaoset i skolorna skulle förmodligen minska.

Finns den politiska kraft som krävs för att göra upp med de sociala ingenjörsikonerna (Alva Myrdal), vars ambition att krossa familjen genomfördes effektivare än deras trosfränder i Öststaterna lyckades med. Läs Elise Claesons kolumn!