Herr Von Oben och fattiga farmor Alma

Herr Von Oben mästrar igen:
Kennet Andreasson tar politikerna i örat och visar återigen sitt förakt för simpelt folk som inte har uppnått hans förnäma och bildade ställning.
Visst har han rätt när han kritiserar Sverigedemokraternas hållning till EG-domstolens dom i det så kallade Vaxholmsmålet. Den visar på en av deras dåliga sidor – deras ideologiska släktskap med socialdemokratin och Vänsterpartiet.

Sverigedemokraterna är å andra sidan det enda parti som på det nationella planet har tagit sig an det helt avgörande framtidsfrågan: Den muslimska massinvandringen som för all framtid kommer att förändra vår etniska sammansättning, vår europeiska kultur och som med största sannolikhet också kommer att leda till samma etniska konflikter som finns i Libanon, Bosnien, och Cypern. Sverigedemokraternas stora stöd får mig att tänka på:

Farmor Alma, zigenarna och hönsen!
Hon var änka med tio barn och levde i en liten stuga i nordöstra Skåneland. Hon slet hårt för att klara familjens uppehälle. När hon inte arbetade på böndernas åkrar, slet hon på den egna lilla täppan eller tvättade, städade, sydde och lagade åt andra. Förutom att hon var känd för att hjälpa andra ännu fattigare och sämre ställda, var hon i bygden också känd för de goda ägg som hon sålde. Hönsen sköttes som om de vore spädbarn. Allt som kunde undvaras gick till hönsens förplägnad. Barnen fick ständigt samla nässlor och annat som skulle beredas till hönsfoder. Någon helgdag om året unnade de sig lyxen att själva äta kokt ägg.

Varje år slog ett zigenarsällskap läger i närheten och då blev beredskapen hög i den lilla ensliga stugan. Hönsen låstes in och bevakades noga. Dock var hon inte i den positionen att hon kunde neka att sälja en eller ett par hönor när zigenare stod på gårdsplanen. Den ensamma fattiga änkan hade inte mycket att välja på när zigenarna dikterade köpevillkoren. Någon länsman ryckte inte ut för att bevaka min fattiga farmors intressen.

För överheten var det inget större problem. När äldste sonen sedan gick på sjön i tonåren kom han i kontakt med sjöbusar och kommunister. En av dessa ogudaktiga busar tog emellertid sig an farmors sak och med hagelbössan i hand försvarade han farmors intressen och avvisade bestämt zigenarföljets bud om att ”köpa” höns. Farmor blev honom evigt tacksam, trots hans okristna kommunistiska ideologi. Hon var djupt troende och delade inte hans socialistiska värderingar. När "busen" så småningom faktiskt blev kommunpolitiker, kunde han ändå räkna med hennes röst. Inte för hans gudlösa ideologi, utan för att han hade brytt sig om hennes verklighet! En verklighet som de höga herrarna varken ville eller kunde förstå.

Herr Kennet Andreasson tycks förespråka att ”patraskets” representanter bör frysas ut från den demokratiska processen. Varför inte avskaffa rösträtten för ”patrasket” som inte röstar som de bör? Men det kan KA knappast skriva även om han så önskade.