Antiskånsk retorik i Sydsvenskan!

På Sydsvenskans ledarsida skriver chefredaktör Heidi Avellan den 26/1:
”Den sanna – svenska – kärleken bygger på jämlikhet och respekt för den andres autonomi. Det svenska samhällskontraktet är ett uttryck för solidaritet och omtanke. Dessutom är Sverige rikt, vi har råd att vara generösa.”
Det låter som storsvensk chauvinism uppblandad med socialdemokratisk propaganda! Hon fortsätter:

”Sverige är ett bra land. Ett land som tar hand om sina medborgare och vågar vara ett världssamvete när det gäller mänskliga rättigheter.”
Slutligen slår hon med detta citat fast att: ”Inget annat samhälle har fungerat bättre”.

I dagens ledare ondgör ledarsidan sig över det de kallar ”rödgul chauvinism” och frågar sig:
”Skulle skåningarna förlora något av sin identitet om Skåne försvann ur regionnamnet?” Det tycker inte ledarskribenten eftersom:

”Dessutom vore det bara skönt att slippa rödgul chauvinism. Det händer att skånska politiker storvulet talar om Skåneland eller en Scaniaregion, byggd på historia och identitet. Det ligger farligt nära dravel.”

Jag skulle vilja påstå att Heidi Avellans blågula chauvinism - inte bara ligger nära dravel – det är politiskt korrekt dravel!

När det är tal om andra kulturers rätt till sin historia och identitet så tycks Sydsvenskan inte ha några invändningar, hur långt bort i tid och rum det än gäller. Vad det gäller skåningarnas rätt till identitet så tycks ledarsidan vara besatt av någon slags Skånefobi.

På insändarsidan den 19/1 påtalar Per Bengtsson mycket riktigt apropå serien Snapphanar:
”Sverige påtalar ständigt för omvärlden förtryck av andra länders folkminoriteter.Detta är naturligtvis bra, men vår egen historia då? Varför denna totala tystnad om våra egna oförrätter med tyranni och utrensningar mot ett ockuperat folk? Varför erkänner staten Sverige inte samma oförrätter som man idag anklagar omvärlden för? Varför ber inte Sverige, som Tyskland, om ursäkt för sina folkmord?”

På Sydsvenskans kultursida är man också besatt av att smutskasta den skånska identiteten. Där får Fredrik Persson, doktorand i historia, naturligtvis ett stort uppslag efter serien Snapphanar. En maktens tjänare, precis som svenskarna tänkte sig när de grundade Lunds universitet. Med lockande karriärmöjligheter och fina titlar så skulle den svenska staten skapa sina akademiska talesmän. Fredrik Persson tycks veta att den bästa garantin för att klättra på den akademiska karriärstegen, är att leverera politiskt korrekta ”analyser”. Han skriver:

”Den svenska centralmaktens våldsamma förnekande av den lilla skånska människans frihet är samma historiska dramaturgi som länge har ackompanjerat Skånepartiets rasistiska missnöjespolitik. Det tvärsäkra uppdelandet i ett skånskt vi och de andra enligt nationalismens logik återfinns också hos flera aktörer som under regionalistisk flagg argumenterar för en eller annan form av skånskt självstyre eller ett närmande till Danmark.”

Fredrik Persson framstår mer som en maktens hantlangare en seriös historiker. Men pengar och karriär behöver inte vara motivet. Det finns ju också sådana som Lenin kallade ”nyttiga idioter”, vilka ofta aningslöst tjänade kommunisternas sak.