Antiskånsk retorik i Sydsvenskan!

På Sydsvenskans ledarsida skriver chefredaktör Heidi Avellan den 26/1:
”Den sanna – svenska – kärleken bygger på jämlikhet och respekt för den andres autonomi. Det svenska samhällskontraktet är ett uttryck för solidaritet och omtanke. Dessutom är Sverige rikt, vi har råd att vara generösa.”
Det låter som storsvensk chauvinism uppblandad med socialdemokratisk propaganda! Hon fortsätter:

”Sverige är ett bra land. Ett land som tar hand om sina medborgare och vågar vara ett världssamvete när det gäller mänskliga rättigheter.”
Slutligen slår hon med detta citat fast att: ”Inget annat samhälle har fungerat bättre”.

I dagens ledare ondgör ledarsidan sig över det de kallar ”rödgul chauvinism” och frågar sig:
”Skulle skåningarna förlora något av sin identitet om Skåne försvann ur regionnamnet?” Det tycker inte ledarskribenten eftersom:

”Dessutom vore det bara skönt att slippa rödgul chauvinism. Det händer att skånska politiker storvulet talar om Skåneland eller en Scaniaregion, byggd på historia och identitet. Det ligger farligt nära dravel.”

Jag skulle vilja påstå att Heidi Avellans blågula chauvinism - inte bara ligger nära dravel – det är politiskt korrekt dravel!

När det är tal om andra kulturers rätt till sin historia och identitet så tycks Sydsvenskan inte ha några invändningar, hur långt bort i tid och rum det än gäller. Vad det gäller skåningarnas rätt till identitet så tycks ledarsidan vara besatt av någon slags Skånefobi.

På insändarsidan den 19/1 påtalar Per Bengtsson mycket riktigt apropå serien Snapphanar:
”Sverige påtalar ständigt för omvärlden förtryck av andra länders folkminoriteter.Detta är naturligtvis bra, men vår egen historia då? Varför denna totala tystnad om våra egna oförrätter med tyranni och utrensningar mot ett ockuperat folk? Varför erkänner staten Sverige inte samma oförrätter som man idag anklagar omvärlden för? Varför ber inte Sverige, som Tyskland, om ursäkt för sina folkmord?”

På Sydsvenskans kultursida är man också besatt av att smutskasta den skånska identiteten. Där får Fredrik Persson, doktorand i historia, naturligtvis ett stort uppslag efter serien Snapphanar. En maktens tjänare, precis som svenskarna tänkte sig när de grundade Lunds universitet. Med lockande karriärmöjligheter och fina titlar så skulle den svenska staten skapa sina akademiska talesmän. Fredrik Persson tycks veta att den bästa garantin för att klättra på den akademiska karriärstegen, är att leverera politiskt korrekta ”analyser”. Han skriver:

”Den svenska centralmaktens våldsamma förnekande av den lilla skånska människans frihet är samma historiska dramaturgi som länge har ackompanjerat Skånepartiets rasistiska missnöjespolitik. Det tvärsäkra uppdelandet i ett skånskt vi och de andra enligt nationalismens logik återfinns också hos flera aktörer som under regionalistisk flagg argumenterar för en eller annan form av skånskt självstyre eller ett närmande till Danmark.”

Fredrik Persson framstår mer som en maktens hantlangare en seriös historiker. Men pengar och karriär behöver inte vara motivet. Det finns ju också sådana som Lenin kallade ”nyttiga idioter”, vilka ofta aningslöst tjänade kommunisternas sak.

Skärpt strandskydd i Skåne (sic!)

”Det finns liksom ingen chans att bygga någonting. Ambitionerna kvävs i sin linda.” säger Nils-Ola Roth, byggnadsnämndens ordförande i Vellinge till Sydsvenskan den 13/8. Han anser att reglerna är fyrkantiga och hämmande.

Man kan inte annat än att hålla med honom. När man åker längs kusten på andra sidan Öresund kan man njuta av natursköna oaser med förtrollande vacker och spännande bebyggelse. I Sverige har man prioriterat industrianläggningar och skrotupplag vid kusten. Eventuell ny bebyggelse i Sverige har anlagts enligt socialistisk industrimodell i snörräta rader, á la ryska arbetsläger.

Sverige har ofantligt långa kuststräckor vid sjöar och hav där människor vill bo. Folk vallfärdar till byarna som ligger som oaser vid kusten: Torekov, Arild, Mölle, Kåseberga, Skillinge, Brantevik, Baskemölla, Kivik och Baskemölla för att nämna några.

Varför ska det inte vara möjligt att bygga fler sådana natursköna oaser där människor vill bo?
Nils-Ola Roth har en del av svaret:
”Som alla (s)tockholmare* har de tunnelseende på miljödepartementet. Det är ju lätt att ge oss restriktioner när de redan har bebyggt alla sina öar.” (*min parantes)

”Han tycker att det är orimligt att ny, strandnära bebyggelse hindras. Ett system som i Danmark vore önskvärt.
– Där har man insett värdet i att kunna bygga. Alla vill ju bo nära vattnet, det ser man på huspriserna.

Han visar upp gränden i Skåre hamn som exempel:
– Jag vet inte om det är sånt här man vill stoppa. Vem skulle vilja vara utan det här? Man måste kunna bygga nya sådana här miljöer.”, skriver Sydsvenskan.

Med den föreslagna lagen skulle man ha kunnat stoppa Bo01 i Malmö och istället tvingat kommunen att anlägga någon statsunderstödd industri på området, som förra gången det begav sig. Då fick SAAB köpa marken för 1 kr för att bygga industribyggnader och upplag!

Sverige måste befrias från det socialistiska förmynderiet! Moderaterna i Vellinge visar vägen.