Slöjtvånget måste bekämpas!

Erik Svenning skriver idag på ledarsidan om den skandalösa rättsprocessen mot Enighet, som jag skrev om igår. Han trippar försiktigt på tå i sin kritik av DO. Inte ett ord om att muslimska kvinnor mycket ofta är tvingade att bära slöja, och att det tvånget borde vara angelägnare att bekämpa, än tvånget att följa våra gemensamma regler, som gäller lika för alla!

Skadeståndskraven bör ses i sitt historiska och teologiska sammanhang! I sura 9:29 i Koranen uppmanas muslimerna att invadera de otrognas länder och tvinga dem att leva som dhimmis:
”Striden mot dem, som ej tro på Gud och den yttersta dagen, ej helighålla vad Gud och hans apostel förklarat heligt och ej bekänna sanningens religion, dem, som fått skriften, nämligen, tills de villigt giva skatt och ödmjuka sig!”

De otrogna har som regel haft tre val: antingen konvertera till islam, leva som dhimmis, eller bereda sig på krig. Att leva som dhimmi innebär att man som icke-muslim lever under sharia, islamisk lagstiftning. Dhimmiskapet har naturligtvis tolkats olika genom tiderna. Jizyah är den särskilda skatt som vi dhimmis enligt Koranen skall betala (skadestånd?). Gemensamt för de flesta islamska rättsskolor genom historien, är också att dhimmis skall förnedras och leva under apartheid-bestämmelser.

Under hotet från islamisterna (mord, terroristattentat, bojkotter m.m.) tycks Europa böja sig för Koranens påbud. Vi giva skatt och vi ödmjukar oss!