Märklig juridisk skapelse!

Hatbrotten är en märklig juridisk skapelse. De bryter den grundläggande principen om likhet inför lagen. Vita etniska svenskar tycks inte kunna utsättas för hatbrott. Om en muslim angriper en etnisk svensk, riskerar han inte att dömas för hatbrott. Om rollerna är ombytta och svensken angriper muslimen, då riskerar ”svennen” ett betydligt strängare straff, än muslimen hade fått för samma handling!

Hatbrotten hade varit än fler om alla de hatbrott som begås mot svenskar hade registrerats. Enligt Sydsvenskan är de vanligaste registrerade hatbrotten olaga hot och ofredande. Våldsbrotten utgör en femtedel. Judarna utsätts i allt större utsträckning för hatbrott. I massmedia utpekas främst små marginella nazistsekter som förövarna, men idag finns det betydligt aktivare antijudiska grupperingar. Om detta skrivs det knappast en rad. Här hamnar PK-etablissemanget in en knivig situation: Kan en person som enligt lagen själv har ett offerrollsprivilegium utsätta någon annan för ett hatbrott?

Likadant gäller det de homosexuella. I Amsterdam som länge har varit känt för sin tolerans, har människor fritt kunnat visa sin sexuella läggning. Den mördade politikern Pim Fortyun var öppet homosexuell. På senare år har de homosexuella i allt större utsräckning attackerats av människor med rötter i muslimska länder. Bruce Bawer, själv homosexuell, skildrar den mörknande situationen i Holland, i sin MYCKET angelägna bok While Europe Slept.

Våld, olaga hot och ofredande ska naturligtvis dömas lika, oberoende av sexuell läggning, etnicitet eller ras. Många etniska svenskar utsätts för våld och ofredande. Ser man till alla de rån och överfall som sker i Malmö så är det betydligt vanligare att svennen är offret. Den överväldigande delen av de rån och överfall som sker i Malmö begås av några begränsade etniska grupper. Rånen är ofta förknippade med övervåld, hot och hån. Trots att brotten med råge uppfyller de rekvisita som gör ett brott till hatbrott, talar etablissemanget aldrig om hatbrott i dessa fall. Som om det skulle vara en förmildrande omständighet att den som utsätts för hot, hån och våld, dessutom rånas! Förövarna är ”bara” rånare! P.g.a. de inte är ”svennar” tycks de ha immunitet mot att dömas för hatbrott. Rimligen borde egentligen även attackerna mot ambulans och brandkår, kunnas bedömas som hatbrott.

När man studerar den officiella statistiken för hatbrotten, 3500 per år, så måste man också ha i åtanke att antalet anmälningar också har paralleller till den diskrimineringsindustri som frodas, och som jag har skrivit om tidigare, senast i söndags. Vissa har insett att det finns stora pengar att tjäna!

Inför lagen bör vi bedömas lika, oberoende av vilken ras, tro eller sexuell läggning vi har! Etniska vita heterosexuella svenskar utsätts också för hatbrott!