Sverige stat i förfall – något att fira?

Idag är det Sveriges nationaldag. Helgdagen tycks vara ett desperat försök att dölja det katastrofala tillståndet i landet. Som när skeppsorkestern spelade på det sjunkande Titanic. Vackert men patetiskt.

”Inga-Britt Ahlenius ser Sverige som en stat i förfall som inte längre kan utföra sitt uppdrag att värna om medborgarnas hälsa.”, skriver Sydsvenskan den 20/5 2005 i sin pappersupplaga. Hennes sakkunniga omdöme bekräftar det som alla medborgare dagligen kan konstatera. Ahlenius som nu är internationellt verksam, var chef för Riksrevisionsverket 1993–2003 och ska i sommar bli revisionschef i FN.

Hon menar att förfallet till stor del beror på att tjänstemän i regeringskansliet och cheferna för de statliga myndigheterna tillsätts på politiska meriter.
”Förändringen är långsam och inte så lätt att upptäcka i hela sin vidd. Men den pågår på bred front. I äldrevården, i skolan, i polisväsendet...”, konstaterar hon.

Dagligen ser vi hur den politiska styrningen kör över vetenskap och förnuft. På universitet och högskolor styrs forskningsbidrag och tjänstetillsättningar alltmer av politiska kriterier och politiska meriter. Ett aktuellt och avskräckande exempel på detta är professor Eva Lundgren i Uppsala, numera också känd under den mer passande titeln rikshäxa, efter att hennes morbida fantasifoster till teorier blivit allmänt kända genom det avslöjande TV-programmet om extremfeminismen (som har förgreningar in i regeringen och departementen).

Ett annat aktuellt fall är professor Masoud Kamali som leder den integrationspolitiska maktutredningen och är tillsatt på politiska grunder. Sydsvenskan skriver i sin ledare den 2/6: ”Masoud Kamalis syn på forskning är märklig. Förutsättningslöst sanningssökande och kritisk dialog ersätts med dogmer. Andra synsätt än hans egna har kategoriskt stämplats som rasistiska. Det gäller till exempel föreställningen att hedersvåld mot kvinnor skulle ha en delvis kulturell förklaring.”

För alla som arbetar inom skolans värld har det länge varit uppenbart hur politisk styrd både tjänstetillsättningarna och ”forskningen” är. Myndigheten för skolutveckling framstår som rena megafonen för socialistisk/politisk korrekt ideologi. Skolverket som kontrollmyndighet agerar som politisk polis och drar snabbt in en vetenskaplig rapport som inte passar den politiska maktens ideologi (se min blogg Ministerstyre i enpartistaten den 26/1).

Om de statliga myndigheterna, istället för att tillsätta chefer på politiska grunder, skulle välja de bäst meriterade så skulle underlagen för beslut bli bättre. Vi hade då förmodligen sluppit se det katastrofala förfall som drabbat skolan. Ahlenius har i tio år utan framgång kritiserat den politiska tillsättningen av verkscheferna.

På de pedagogiska institutionerna dominerar också den politiska maktens hantlangare. Jag skrev in min blogg den 6/3: ”De pedagogiska institutionerna vars lärare också främst tycks vara tillsatta på ideologiska meriter, producerar i en aldrig sinande ström ideologiska dokument som passar deras uppdragsgivare. Ett mera passande namn för de pedagogiska institutionerna skulle således vara de ideologiska institutionerna.”

Vad Sverige behöver är en sammetsrevolution, som de andra socialiststaterna i Östeuropa hade i början på 90-talet! Sedan har vi något att fira på nationaldagen!